Selma Roslund visste tidigt att hon ville arbeta med människor. I dag är hon legitimerad psykolog och har lång erfarenhet av att möta personer med ADHD, ofta först i vuxen ålder. Vi har pratat med henne om drivkraften bakom hennes arbete, om vanliga missförstånd kring diagnosen och om hur små steg kan leda till stora förändringar när förståelsen väl landar.

Det finns en särskild stund som återkommer i Selma Roslunds arbete. Den där det händer något i rummet. Inte för att allt plötsligt blir lätt, utan för att något blir begripligt.
– Många kommer med en känsla av att det är fel på dem. Att de är lata, slarviga, dåliga. Och så börjar vi nysta i varför det har varit svårt, säger hon.

Selma är legitimerad psykolog på Svea KBT i Malmö. Tidigare har hon arbetat inom specialistpsykiatrin och har flera års erfarenhet av neuropsykiatriska utredningar och behandling av ADHD.
– Det gjorde att jag kunde fördjupa mig i diagnosen och förstå hur olika den kan se ut och påverka livet hos olika människor.

Har alltid dragits till det mänskliga

Att Selma skulle arbeta med människor har hon vetat länge. Redan som barn svarade hon “psykolog” på frågan om vad hon ville bli när hon blev stor.
– Jag testade andra spår och funderade på andra yrken. Men i slutändan landade jag i psykolog. Jag brinner för psykologi och ville åt det nära personliga mötet.
Det finns också en annan sida som lockat henne: analysen.
– Jag gillar att det är lite som ett detektivarbete. Att försöka förstå vad som ligger bakom symtom och svårigheter.

Den dolda kampen

När Selma pratar om ADHD kommer hon in på det hon tycker är missförstått, inte bara i samhället, utan även i vården.
– Länge var ADHD lika med det stökiga barnet i klassen. Där har vi blivit bättre. Men ett missförstånd lever kvar: att man inte kan ha ADHD om man klarat skolan eller behållit ett jobb.

För Selma är det en förenkling som riskerar att göra människor osynliga.
– Utåt kan det se ut som att personen har klarat det. Men det kan bero på egna kompensatoriska strategier som stark yttre struktur, hög kognitiv förmåga, eller att personen pressat sig själv extremt hårt.
Och bakom den där ytan kan priset vara högt, menar hon.
– Många har gjort jättemycket bakom kulisserna som aldrig synts. Det kan leda till utmattning, sjukskrivningar, eller att personen undviker situationer där svårigheterna skulle märkas.

När ångesten egentligen är ett sätt att överleva

Många vuxna som utreds för ADHD har inte sökt för diagnosen från början. De har sökt för något annat.
– Utmattning är vanligt. Eller så söker personen för samsjuklighet.
Ångest är ett av de vanligaste spåren.
– Ibland blir ångesten en kompensatorisk strategi. Personen måste tänka tio gånger på allt för att inte missa något.

Selma menar att om man bara behandlar det som syns först kan det underliggande fortsätta driva på.
– Ofta har personen testat andra behandlingar utan att det gjort tillräcklig skillnad. Då kan man ana att det finns något bakom.

Små steg som håller

Selma återkommer flera gånger till en sak; små steg.
– Många vågar inte tro på förändring i början. Det finns mycket självkritik, skam och hopplöshet.
Hon menar att diskussionen om överdiagnostisering också påverkat.
– Det är inte ovanligt att personer knappt tror på sin diagnos. Många säger: “det kanske bara är jag”, “jag borde klara det här”.

Det är där hon ser att samtalet kan börja göra skillnad.
– När personen får insikt om varför något alltid varit svårt, och kan se att det inte handlar om brister, utan mönster som går att påverka. Då kommer hoppet och modet för att våga prova nya sätt.

En vård som hänger ihop

Om Selma fick förändra en sak i ADHD-vården skulle det vara kontinuiteten.
– Jag önskar en mer sammanhållen vård där utredning, behandling, medicinsk uppföljning och psykologiskt stöd hänger ihop.

Hon beskriver hur patienter ibland får en diagnos och sedan får vänta länge på insatser.
– Diagnosen kan hjälpa, men personen behöver ofta stöd för att skapa förändring.
Samtidigt vill Selma inte lägga skulden på enskilda mottagningar eller personer.
– Det handlar om resurser. Men ett tvärprofessionellt samarbete kan göra enorm skillnad. Medicin kan göra terapi mer tillgänglig, och terapi kan i sin tur stötta rutiner, strategier och följsamhet.

Vill bidra till en korrekt och begriplig bild

När Selma blickar framåt är det begripligheten hon vill åt, både för patienten och för samhället.
– Det finns extremt mycket information, särskilt på sociala medier. En del är hjälpsamt, men mycket är felaktigt.
Hennes mål är att fler ska få en korrekt och begriplig förklaring till sina svårigheter, och verktyg som fungerar i deras liv.
– När förståelsen landar, då kan livet börja förändras.
 

Selma Roslund

Aktuell: Leg. psykolog på Svea KBT, Malmö. Moderator på ADHD-bron, ett nätverk för professionella som jobbar med ADHD.
Utbildning: Psykologexamen från Lunds universitet.
Bakgrund: Erfarenhet från psykiatrin, både fysiskt och digitalt. 
Arbetar med: ADHD och andra neuropsykiatriska svårigheter, ångest, depression, stress och utmattning, relationssvårigheter samt trauma/PTSD.
Fokus i arbetet: Trygghet, nyfikenhet och att anpassa metoder efter individ och livssituation. ”Det är viktigt att inkludera kunskap och förståelse i arbetet.”
Drivs av: Att hjälpa människor förstå sig själva och hitta fungerande vägar i vardagen.